.

Igår fyllde vår vän Johan Eriksson 24år!

Han bangar sällan för fest, gråter till filmer där bilar sprängs i luften, önskar i hemlighet att han hade Mr.F's mjuka formbara barbapappafigur istället för att vara snuskigt deffad, har en kvinna med klös, karaktär och kanel doft och sist men inte minst ett stort och lojalt hjärta!

Grattis vännen!

Nedan ses Johan (som vanligt) "stjäla föreställningen" på Långnäset beach i Burträsk!




// Dina Oattraktiva kompisar genom lönnfeten (Mr.F)

Hej jag heter Fredrik och är 24år gammal och jag drabbades nyligen av en djup existentiell kris.
En självförvållad handling ledde till att folks sätt att se på mig och även hur jag såg på mig själv drastiskt förändrades. Men det var ändå inte det värsta, det värsta var den förlust som skedde i samband med detta beslut...
Ett 3årigt förhållande byggt av kärlek, ömsesidig respekt och tillit ödelades på mindre än 5minuter.
Tänk! 3år över på mindre än 5minuter! När jag sitter här och skriver detta så skäms jag djupt över hur lätt jag lät detta underbara jag & du byggt upp bara glida mig ur händerna och ner i vasken....
Men visst, det har inte alltid varit lätt....för vilket förhållande är det?
Vårt har likt alla andras bestått av ett givande och ett tagande, även om jag kan tycka såhär i efterhand att jag för det mesta är den som givit och vårdat det. Men du har också gett mig otroligt mycket, kanske mer än jag förstår?

Och visst har jag tvivlat på oss genom åren! Kännt frågetecknen i mitt huvud "Är det verkligen värt det?" "Är det såhär det ska vara?" "Är jag ensam om att tycka att det är jobbigt?" "Ser jag mig tillsammans med dig resten av mitt liv?"

Fram tills nyligen har ändå svaren på alla ovanstående frågor varit åt det positiva hållet, och vi har hållt ihop i vått och torrt, långt och kort.
Men.....
På grund av ett vad förstördes ALLT....vi gjorde slut men trots mina förhastade och dumma handlingar såg/hoppades jag ändå att vi skulle hitta tillbaks till varann. Men nu tvivlar jag och därav min existentiella kris...

För vem är jag utan dig skägget?!
Jag har kommit underfund med att jag klarar mig utan dig, jag har (kanske tack vare just dig) blivit starkare som person och kan se mig själv i spegeln utan att rygga tillbaks. Jag kan stryka över mina skägglösa kinder utan att fälla en tår, jag kan visa mig ute bland folk utan dig....


Detta inlägg skriver jag av två anledningar....
1, Förståelse: När jag gråter, när jag inte svarar i telefon, när jag isolerat mig...kom ihåg mig då...och anledningen så jag slipper berätta om och om igen...det gör för ont.

2, Rop på hjälp: Kan ni hjälpa mig besluta om jag och skägget är "meant to be" eller om jag kanske kommer må bättre av att få stå på egna ben? Snälla skriv vad ni tror...att få höra vad ni tror skulle stärka mig i min kamp för överlevnad...

Så mina vänner....vilken väg skall jag välja?

Ett fortsatt liv utan skägget?


eller...

återförenas och låta oss växa tillsammans?


Snälla ni hjälp mig!?

/Mr Å

Vi på de Oattraktiva vill med stor skam säga grattis i efterskott till fröken Emma Stenlund på hennes examen!

För ni som inte känner fröken Emma Stenlund så är hon glad, skakar rumpan till musik, luktar hickory och har aldrig långt till ett psykadeliskt ljuvt skratt som får hästar att gnägga.

Så än en gång fröken, GRATTIS, vi tror på dig! Å vi tyck om dä!
Bilden nedan visar en ivrig nyutexaminerad fröken Stenlund som nu tar sina första cykeltramp ut på socionomernas långa outgrundliga cykelväg!

 

/ De Oattraktiva

Idag tar vårt lilla troll Tottorobono examen!!

Efter idag kan han med stapplande steg kliva ut i Socionomernas mystiska och gränslösa värld!
Där kan han hjälpa människor dagligen OCH få betalt för det!!
Precis som hans kompisar fått för att umgås med han!

Vi Oattraktiva och alla i hans omgivning kan nog hålla med om att en bättre Socionom kommer vara svårt att hitta!

Grattis Totto! Efter idag är detta den mentala bild som vi alla kommer att ha av dig!



/De Oattraktiva (minus superhjälten själv)