Funderingar....
Sitter å försöker skriva något klokt, men det går käpprätt åt helvete. Har redan börjat om tre gånger på den här texten.
Jag får helt enkelt inse att man inte är någon banbrytande livsguide och att mina råd kanske betyder lika mycket som ett sandkorn i en öken. Vem ska man egentligen lyssna på?
Jag var med om en lustig sak för ett tag sedan. Jag gick på stan och råkade höra en konversation från två alkisar. De stod inne i en klädaffär och diskuterade, den ene stod uppjagad och märkbart berusad och höll ett föredrag för den andre över hur man ska lyckas i livet.
Jag menar, är inte det höjden av ironi?
När jag var liten så hade man en speciell uppfattning över vilka man ska lyssna på. Allt som stod i tidningar eller som man såg på tv var sant. Även det föräldrarna sa var lika sant som om någon gud skulle ha bestämt det.
Jag minns att man nästan slogs på skolgården för att ens föräldrar sagt olika saker, för det kunde ju verkligen inte stämma att MINA föräldrar skulle ha haft fel!
För ett tag sedan så slogs jag av tanken över hur mycket som har förändrats sedan dess. Nu värderar man i alla fall lite av faktan som hamnar framför ens ögon t.ex. det som står på Wikipedia bör man ta med 120 nypor salt, och man kanske borde ifrågassätta lärare när man tycker att något verkar orimligt, för även dessa "perfekta" människor kan ha fel. Man kan även funderar över faktaböcker, då dessa faktiskt ÄR skrivna av vanliga människor även fast jag inte trodde det som barn, jag troode väl helt enkelt att de alltid funnits.
Vad är då sanning? Jag menar, så länge jag tror på något så är det ju sant för mig. Vad är då sanning? Är det något som många människor kan enas över och tycka lika om. De flesta kan ju enas om att en sten är en sten, men andra saker som inte går lika enkelt att ta i kan ju skapa problem. Jag tänker t.ex. På förhållanden som tar slut. Hur kommer det sig att båda parternas vänner ofta har helt skilda uppfattningar över vad som har hänt och vem det är "synd" om? Självklart så vill man ju skydda sin vän och man blir ju partisk på ett sådant sätt. Men hur ofta reflekterar man egentligen över hur det kommer sig att den andres vänner ibland har en helt annan uppfattning om händelseförloppet. Man har accepterat en sanning och lever efter den, oavsett om den stämmer med verkligheten eller inte.
oj, fan vad jag snackar skiiiit.
är på ett mysko humör ikväll.
Har haft en HELT underbar vecka. Hade besök onsdag till söndag och det var hur mysigt som helst. Även fast vi mest bara pressade i oss mänder med mat och klagade över hur lökiga vi kände oss. Jag gillar ordet "lökiga", det beskriver verkligen hur jag kan känna mig ibland. Fick dessutom höra att jag har blaskbruna ögon!!
Men nu känns det ganska tomt i lägenheten. Men det verkar som att jag sticker på renjakt igen den 6maj så det ska nog ordna sig.
Nu tror jag äntligen att jag fattar vad folk menar med "kärlek vid första ögonkastet".
16 dagar kvar gummibollen ;)
/Mr. Näsa
Jag får helt enkelt inse att man inte är någon banbrytande livsguide och att mina råd kanske betyder lika mycket som ett sandkorn i en öken. Vem ska man egentligen lyssna på?
Jag var med om en lustig sak för ett tag sedan. Jag gick på stan och råkade höra en konversation från två alkisar. De stod inne i en klädaffär och diskuterade, den ene stod uppjagad och märkbart berusad och höll ett föredrag för den andre över hur man ska lyckas i livet.
Jag menar, är inte det höjden av ironi?
När jag var liten så hade man en speciell uppfattning över vilka man ska lyssna på. Allt som stod i tidningar eller som man såg på tv var sant. Även det föräldrarna sa var lika sant som om någon gud skulle ha bestämt det.
Jag minns att man nästan slogs på skolgården för att ens föräldrar sagt olika saker, för det kunde ju verkligen inte stämma att MINA föräldrar skulle ha haft fel!
För ett tag sedan så slogs jag av tanken över hur mycket som har förändrats sedan dess. Nu värderar man i alla fall lite av faktan som hamnar framför ens ögon t.ex. det som står på Wikipedia bör man ta med 120 nypor salt, och man kanske borde ifrågassätta lärare när man tycker att något verkar orimligt, för även dessa "perfekta" människor kan ha fel. Man kan även funderar över faktaböcker, då dessa faktiskt ÄR skrivna av vanliga människor även fast jag inte trodde det som barn, jag troode väl helt enkelt att de alltid funnits.
Vad är då sanning? Jag menar, så länge jag tror på något så är det ju sant för mig. Vad är då sanning? Är det något som många människor kan enas över och tycka lika om. De flesta kan ju enas om att en sten är en sten, men andra saker som inte går lika enkelt att ta i kan ju skapa problem. Jag tänker t.ex. På förhållanden som tar slut. Hur kommer det sig att båda parternas vänner ofta har helt skilda uppfattningar över vad som har hänt och vem det är "synd" om? Självklart så vill man ju skydda sin vän och man blir ju partisk på ett sådant sätt. Men hur ofta reflekterar man egentligen över hur det kommer sig att den andres vänner ibland har en helt annan uppfattning om händelseförloppet. Man har accepterat en sanning och lever efter den, oavsett om den stämmer med verkligheten eller inte.
oj, fan vad jag snackar skiiiit.
är på ett mysko humör ikväll.
Har haft en HELT underbar vecka. Hade besök onsdag till söndag och det var hur mysigt som helst. Även fast vi mest bara pressade i oss mänder med mat och klagade över hur lökiga vi kände oss. Jag gillar ordet "lökiga", det beskriver verkligen hur jag kan känna mig ibland. Fick dessutom höra att jag har blaskbruna ögon!!
Men nu känns det ganska tomt i lägenheten. Men det verkar som att jag sticker på renjakt igen den 6maj så det ska nog ordna sig.
Nu tror jag äntligen att jag fattar vad folk menar med "kärlek vid första ögonkastet".
16 dagar kvar gummibollen ;)
/Mr. Näsa
Kommentarer
Postat av: Tobie Taco
Åhh.. Jag är så stolt över dig älskling=P När jag ser vad du skrivit så förstår jag ju. Du har entrat JD-mode! Och det betyder att jag inte är ensam där längre. Syns längst de djupa tankarnas frostiga grusvägar! Jag är stolt!
Trackback
