.

Har äntligen insett med vad folk menar när de säger " Fan, det luktar ju typ pensionär här". Har tidigare tyckt att det är fel att säga så, känns taskigt mot pensionärer i allmännhet. Men idag gör jag ett undantag.
Jag sprang ned för ett trapphus som jag går igenom ganska ofta. Jag hörde en dörr smälla igen lite längre ned men det var tydligen någon som gick in i sin lägenhet. När jag går förbi dörren som precis stängdes möts jag av en varm vindfläkt, jag faller nästan baklänges. Doften är söt och köttliknande. Jag antar att doften kommer från åratals förbrukning av kalvsylta. Jag håller andan och springer ut ur byggnaden. Jag börjar andas igen, bara för att inse att lukten ligger kvar i näsan. FY!!!
Jag gör mina ärenden på stan och glömmer bort den illaluktande upplevelsen. Men när jag kommer tillbaka till trapphuset så möts jag av samma doft, den har legat kvar i flera timmar och bara väntat på min överdimensionerde näsa. Jag vet att det bor äldre personer där och att de är väldigt vänliga, men den där lukten får mig att vilja klösa av mig huden och rulla mig i salt bara för att glömma....

Så det jag ber mina vänner om är att om ni någon gång tycker att det börjar lukta så illa i min lägenhet kan ni väl göra mig tjänsten att säga till så jag kan ringa anticimex och be dem helsanera här inne....

Har precis varit hos farmor ( Där det verkligen inte luktar dåligt) och ätit alldeles för mycket mat. Jag börjar nästan fundera om min magsäck har spruckit. Jag känner mig som något exotiskt djur som klarat att äta så mycket som hälften av sin egen kroppsvikt. Enda skillnaden mellan oss är att jag inte kommer att vänta en vecka innan nästa måltid, utan jag kommer nog att trycka i mig mer redan i kväll...
Om jag i framtiden skulle bli för överviktig för min egen hälsas skull så har jag en idiotsäker plan. Jag ska bo i en lägenhet med endast ett eluttag, och till det ska kyl och frys vara kopplat. Sedan ska jag ha motionscyklar stående lite överallt i lägenheten. Dessa ska utformade så att de genererar el när man cyklar på dem. Så det skulle t.ex. kunna se ut så här. När jag ska laga mat så måste jag cykla utav helvete för att lyckas få någon värme till plattorna. Och ska jag se TV så måste jag cykla hela tiden. När jag ska sova och vill läsa en tidning så måste jag också cykla. Om jag inte blir mindre fet av det så vet jag inte vad som skulle hjälpa. Jag skulle ju kunna sluta att frossa i mat och sluta att äta godis varje kväll..... Eller nä, det är ju fan omöjligt.


11 eller 12 dagar.... 
Jag önskar att du var här NU mitt lilla bastutroll!!
(och nej, jag menar inte Tobbe Tumlare den här gången)

Mycket intressanta tankegångar hos Herr Näsa den senaste tiden måste jag säga. Vet inte riktigt vad det är, men det känns nästan som att han börjat använda huvudet. Detta är dock någonting som jag tar emot med blandade känslor, på plussidan är det väl att han går i i det såkallade JD-modet och det betyder att jag inte är ensam i detta längre, det som skrämmer mig är att han drömmer om att mörda folk och att han har planerat min död i minsta detalij.
Eller arbetsnamnet som han arbetar under är:
"Från motorsåg till plastpåse"

Var speciellt intressant att Herr Näsa pratade när man var som lyckligast, tycker det lät väldigt fint, med ett hus på landet, barn och kanske en liten hund. Åhh.. jag längtar redan tills vi är där vännen.
För visst var det vår framtid du planerade?

Till sist, det är många saker som gör mig glad nu!
Alltså VÅREN!
Det är utantvekan det bästa årstiden, från att det är så kallt att fingrarna domnar bort när man skriver ett sms, från att det är så mörkt att man inte ser skillnad på natt eller dag.. allt detta till kvällssol, bara ben och folköl.. Det är fan livskvalite!

Det enda negativa med denna årstid är att skolarbetet lider men. För om vi ska vara ärliga, vem vill sitta inne och läsa om utredningar inom socialtjänsten när solen steker?

En annan sak som gör mig glad, inte bara just nu utan nästan jämt är mina vänner... Jag är omgiven av bra skit, det är bara att inse!
Det gäller er allihop, ta åt er för fan!

Vet inte riktigt varför det här kom just nu. Kanske är det nån "lätta hjärtat" grej som startat på inom de oattraktiva, men det är viktigt att uppmärksamma de man tycker om. Varje dag!!!
Och jag tycker om er.. eller va fan! Jag älskar er!

Peace and Love, mest LOVE

/ Tobias Tumlare

Hörde på idag på radion ett samtal om lyckade människor. Flera människor mailade in och beskrev att de ofta kände avundsjuka för lyckade personer i deras omgivning. Vissa hade medvetet eller omedvetet sagt upp vänskapen med dessa personer för att de känt sig avundsjuka eller sämre i deras närvaro.

Jag började oundvikligt fundera i det där. Vad kännetecknar en "lyckad människa"?
Är en lyckad människa en person som har ett jobb där man tjänar mycket pengar? Eller kan det vara en person som både är framgångsrik på jobbet, men även bryr sig om sin familj? Eller skulle en lyckad människa kunna vara en person som har ett lågavlönat jobb, men som istället njuter av sin fritid där han fiskar och lever friluftsliv?
 
Det känns som att mycket kretsar kring pengar? nästan alltid när man hör någon nämna "lyckad" så finns pengar med i bilden.
Något som jag upptäckt är att livet handlar om prioriteringar. Det finns ingen människa som är bra på allt. Man måste välja några områden som man tycker är intressanta och sedan utvecklas i dessa.
Senast idag har jag tänkt på flera saker jag vill göra eller bli bättre på, men jag inser själv att tiden inte räcker till och att jag måste prioritera bort något annat för att fixa det.

Vissa personer som många skulle kalla "lyckade" har säkert prioriterat bort mycket för att nå till den position de har i nuläget. Det kan vara fritidsintressen, relationer,mm.

Ofta när jag tänker på dessa saker så börjar jag tänka på balans. Det är som att alla människor har samma kapacitet, dvs att man själv kan välja vad man vill utvecklas i. Antingen lägger man nästan all kraft på en viss sak och blir väldigt duktig på detta, eller så fördelar man det jämt och lär sig lite om allt. Vissa människor kanske inte kan göra det här valet själv utan leds in på det på grund att de har lätt för det. Jag tänker på personer som kanske är jätteduktiga i matte och fysik men har ingen social förmåga, eller tvärtom. Att de har lätt för språk och kommunikation men har väldigt svårt för matte.
Jag tycker att det är frustrerande att man inte kan bli bra på allt man vill. Tiden räcker inte till...

Men för återgå till första ämnet så tror jag att det är väldigt individuellt vad vi människor anser som "lyckade personer".
Jag skulle nog se mig själv som lyckad om jag i framtiden bor i ett hus på landet, gärna vid en sjö och ett jobb som jag trivs med. Kanske har jag en fru som jag älskar och små jobbiga ungar som springer runt fötterna på en. Om även mina vänner skulle bo i närheten så skulle det vara perfekt!

Tänk en sommardag i båten, jag kanske har min hund där också och han leker nyfiket med fiskarna som sprattlar i båten. När det närmar sig lunchtid så ror jag mot mitt hus och ser att barnen är ute och leker på gården. Kanske sitter min fru på altanen och solar, om hon inte är med mig och fiskar förstås..... Hahahahaha, jag vet inte vad det är med mig. Håller på att bli gammal. Herregud!!

13 dagar kvar Kiruna=) Och bli inte rädd, jag svamlar bara extra mycket idag!!

/Mr. Näsa
 

Vaknade i morse av att jag letade blodstänk på mina armar, blev ruskigt lättad när jag inte hittade några.

Jag drömde att jag var tillsammans med Frida och att jag var i Kiruna på fest. Av någon anledning så var hon inte där och jag satt i en svart soffa i ett rum fullt av människor jag aldrig sett förut. Jag är ruskigt uttråkad tills en tjej kommer och sätter sig brevid mig i soffan, vi pratar och jag är glad över att någon bryter isen. Jag ställer mig upp av någon anledning och då kommer en kille fram till mig och knuffar till mig på axeln. Jag har aldrig sett honom för, men hans utseende stör mig hur mycket som helst. jag menar jag kände från hjärtat hur jag verkligen verkligen ogillade honom....
- Du stöter på min tjej din jävel!! Säger den vidriga människan med taskig attityd.
- jag vill inte ha något bråk. Säger jag lungt.
Idioten springer ut genom dörren och är borta ett tag, sedag kommer han tillbaks med en gigantisk bultsax i högsta hugg.
- Du ska dö!! Väser han ursinnigt.
Jag får panik när jag ser att han lyfter bultsaxen för att svinga den mot mig. Jag inser att jag är rökt om han skulle träffa så jag kastar mig mot honom och tar tag i hans händer. Sedan sliter jag av honom bultsaxen och kastar iväg den. Vi börjar slåss och jag är helt ursinnig, han försökte ju döda mig. Jag bara slår och slår tills han ligger i en röd pöl på marken. Han är död.
Sedan vaknar jag och ser ned på mina händer.

Fan jag har haft SJUKA drömmar på sista tiden....
Det som stör mig mest är att jag ogillade honom så otroligt mycket trots att jag aldrig sett honom förut. Jag tror mitt hjärta ruttnade när jag såg honom. ursch

Det här kommer garanterat att göra Tobbe nervös då jag faktiskt erkänt att jag planerat det perfekta mordet på honom.

Förutom allt det här pratet om mord så har jag haft en händelserik dag. Var först på Byggmax och jobbade lite, sedan gick jag till kvantum för att handla. När jag hade fyllt korgen med varor och börjat lasta upp dessa på bandet så inser jag att jag har glömt kortet. FÖRBANNAT!! men den snälla kassörskan låter mig bära hem grejorna och komma tillbaka med kortet senare. Så jag bär hem grejorna och springer tillbaka och betalar för mig. Jag vill verkligen ha bil igen, allt blir så omständigt utan.
Efter det var jag och hämtade ut mitt nya körkort, men jag skulle verkligen vilja behålla det gamla då jag är ännu fulare på det här. Tror inte att jag kommer att bli insläppt på krogen om jag visar upp det. Vakterna skulle nog dra in mig i en gränd och rånbögmörda mig av ren barmhärtighet. Något så fult kan inte ens en mor älska.

Nu är det 15 dagar kvar tills jag får träffa min pusselbit igen!

/ Mr.Näsa
 

Sitter å försöker skriva något klokt, men det går käpprätt åt helvete. Har redan börjat om tre gånger på den här texten.
Jag får helt enkelt inse att man inte är någon banbrytande livsguide och att mina råd kanske betyder lika mycket som ett sandkorn i en öken. Vem ska man egentligen lyssna på?
Jag var med om en lustig sak för ett tag sedan. Jag gick på stan och råkade höra en konversation från två alkisar. De stod inne i en klädaffär och diskuterade, den ene stod uppjagad och märkbart berusad och höll ett föredrag för den andre över hur man ska lyckas i livet.
Jag menar, är inte det höjden av ironi?

När jag var liten så hade man en speciell uppfattning över vilka man ska lyssna på. Allt som stod i tidningar eller som man såg på tv var sant. Även det föräldrarna sa var lika sant som om någon gud skulle ha bestämt det.
Jag minns att man nästan slogs på skolgården för att ens föräldrar sagt olika saker, för det kunde ju verkligen inte stämma att MINA föräldrar skulle ha haft fel!

För ett tag sedan så slogs jag av tanken över hur mycket som har förändrats sedan dess. Nu värderar man i alla fall lite av faktan som hamnar framför ens ögon t.ex.  det som står på Wikipedia bör man ta med 120 nypor salt, och man kanske borde ifrågassätta lärare när man tycker att något verkar orimligt, för även dessa "perfekta" människor kan ha fel. Man kan även funderar över faktaböcker, då dessa faktiskt ÄR skrivna av vanliga människor även fast jag inte trodde det som barn, jag troode väl helt enkelt att de alltid funnits.

Vad är då sanning? Jag menar, så länge jag tror på något så är det ju sant för mig. Vad är då sanning? Är det något som  många människor kan enas över och tycka lika om. De flesta kan ju enas om att en sten är en sten, men andra saker som inte går lika enkelt att ta i kan ju skapa problem. Jag tänker t.ex. På förhållanden som tar slut. Hur kommer det sig att båda parternas vänner ofta har helt skilda uppfattningar över vad som har hänt och vem det är "synd" om? Självklart så vill man ju skydda sin vän och man blir ju partisk på ett sådant sätt. Men hur ofta reflekterar man egentligen över hur det kommer sig att den andres vänner ibland har en helt annan uppfattning om händelseförloppet. Man har accepterat en sanning och lever efter den, oavsett om den stämmer med verkligheten eller inte.

oj, fan vad jag snackar skiiiit.
är på ett mysko humör ikväll.

Har haft en HELT underbar vecka. Hade besök onsdag till söndag och det var hur mysigt som helst. Även fast vi mest bara pressade i oss mänder med mat och klagade över hur lökiga vi kände oss. Jag gillar ordet "lökiga", det beskriver verkligen hur jag kan känna mig ibland. Fick dessutom höra att jag har blaskbruna ögon!!
Men nu känns det ganska tomt i lägenheten. Men det verkar som att jag sticker på renjakt igen den 6maj så det ska nog ordna sig.

Nu tror jag äntligen att jag fattar vad folk menar med "kärlek vid första ögonkastet".

16 dagar kvar gummibollen ;)

/Mr. Näsa
   

Det här med att åka buss från Skellefteå till Umeå en söndageftermidda påminner lite om den gigantiska träeka som de flesta av oss läst om i världens mest kända bok BIBELN.

Det står oftast två bussar efter varandra, en som ska gå direkt till umeå och den andra som ska in på alla jäkla ställen längst vägen innan den når umeå... Jag rymdes nätt och jämt på direktbussen vilket var väldigt skönt, grejen är att det känns som att man blir utvald.. värdinnor och chaufförer står och hytter med fingrar och pekar hit och dit, det är lite bråttom och själv hoppas man bara att man slipper åka den buss som tar längst tid,  och det var då Noa´s Ark dök upp i mitt huvud.. Helt sjukt konstigt faktiskt, jag är ju inte ens religös=/

Aja.. allafall.. På Noa´s Ark så valde man ju två stycken av varje sort som skulle få följa med på färden... två lejon, två grisar, ja ni fattar..
Jag tänkte på de som var fler än två.. Om det tillexempel var sju hundar, vad var det som gjorde att just två av dessa fick hoppa på stor bååtenn..?

• Skulle de gå fot?
• Sitta?
• Ligga?
• Apport?

Lottade de?
Det är en fråga som tåls att funderas över.

Men, fatta de som blev kvar..Vadå ångest!
Här står jag ensam på ett berg, har klättrat så högt upp som möjligt för att förhoppningsvis undvika floden, men icket..

Nä, det här börjar spåra. Ibland brukar jag tänka att jag kanske inte ska berätta alla mina sjuka tankar, men vaa? Bättre att jag gör det än annat de bara ligger där och ingen får ta del av dem! Förhoppningsvis roar det någon... eller? =)

Bussresan ner till umeå gick allafall bra, även om det säkert var ett år sedan busschauffören bytte skjorta och använde deo. Blev dock ett lite stressat ögonblick då jag trodde att det var jag som var den skyldige, en promenad från jobbet på ca en mil kan göra mycket med en t-shirt. Tacka gud för deo och rena kläder, som jag faktiskt använder emellan åt.

Nä. Nu ska ni slippa läsa nåt mer.


Har saknat den här killen idag..=/


Peace out!
/Mr Ombake Colour aka Tore

Tänkte före påsklovet gnälla på mina kära vänner för att de aldrig uppdataterade bloggen, tur var det väl att jag inte gjorde det. Hade fått äta upp mina ord. Det var ett tag sen jag skrev.

Hur har påsken varit då?

Jodå, den har varit alldeles strålande.
For till byske förra tisdan, vilket betydde att jag hade ganska precis en vecka ledigt. Och för första gången på väldigt länge så hade jag faktikst LEDIGT. Jag rörde inte ett papper som hadde nåt med skolan att göra.

Tillbringade istället mina dagar med att träna, sola, umgås med familjen, umgås mycket med vicke samt att trycka mängder med påskmat och godis.
Det är fan tur att jag kommer att ha en lägenhet istan isommar och inte hemma hos mamsen, skulle nog bli några kilon plus då... Gratis är både gott och gratis.. ehh..

Torsdagen var en jäkligt trevlig dag. Var och tränade med broder då han frågade om jag var sugen att hänga med på fest, självklart var jag det! Bestämde mig för att ringa Herr Öhman och fråga om han var sugen att bli min date vilket han var..Ett stop på Statoil för köp av folköl och upphämtning av vicke, sen var det igång.
Tack för skjutsen Anders, du är en hjälte!
Var lite av en lagfest för Byske IF:s herrar så det var rätt mycket känt folk. Skoj!
Efter förfesten gick vi på köttmarknad/svinstina.. jeep, vi gick på Station 8..Åldersgräns 18!
Slutade med att jag och vicke gick och käkade på Max och därmed har jag erkänt att jag käkat skräpmat vilket jag lovade i mitt förra inlägg=/
Överlag en rätt skoj kväll, kändes skönt att gå ut på 18 och gå hem med värdigheten ibehåll. Förra gången vi gjorde det träffade vi yngsta syster Öhman som sa " Vad fan gör ni här? Ni är alldeles för gamla för det här!!"  SKAM är ordet!

Fredagen spenderades i Nyliden.
Jag och Vicke, samt Johan och Nisse under vissa delar av dagen bastade, käkade Kuktors köttbiff  (ar)..., och kollade på tv.  Jag hann också med en timmes napp i familjen Öhmans soffa vilket var välbehövligt efter fredagens bravader!

Lördag.
Party med stora delar ur gamla gymnasiegänget! Alltid lika trevligt! Fan vilken tid vi hade tillsammans alltså. Var skit kul att broder, vicke, johan och krille också följde med.... men självklart saknade vi även dig Herr Ågren! Det gör vi varje dag!

Kommer att bli en grym sommar med alla sköna människor nära!


Byske på våren är fan inte fel!


Min date.


Peace out!

/Fulutanförjanne

Trodde allvarligt att jag var döende när jag öppnade ögonen i morse, kändes som att jag spenderat natten på en båt i stormväder. Det var resultatet en riktigt spännande utekväll med ölspel och alldeles för mycket alkohol. Så man mår helt enkelt som man förtjänar. Blev rädd när jag gick förbi spegeln i vardagsrummet, såg ut som en vampyr med blodbrist och taskig frilla. Skulle lätt kunnat gömma en cykel i påsarna under ögonen.

Det var min syster som ringde och väckte mig, vi hade planerat att fara hem till föräldrarna och sola. När jag svarade hörde hon först inte vem det var, min hals var nämligen helt uttorkad av gårkvällens vrålande. Min tandhygien vid den tidpunkten behöver inte nämnas då jag troligtvis skulle äckla er läsare tillräckligt för att spy blod.... På vägen hem satt jag i baksätet och bad syrran upprepade gånger att sänka farten, då varje gupp gjorde så att jag funderade över om min hjärna krympit och studsade omkring i huvudet.
Min syster fick lära sig mycket om hur det skulle vara att jobba som personlig assistent när hon lagade mat åt mig och dessutom höll mig sällskap hela dagen.
Men efter ett antal perioder av sömn så började jag bli en människa igen vid femtiden. Då bestämde jag och syrran oss för att fara och se bio, tobbe hakade också på. Vi såg en film som heter "Marley and me" om det nu stavas så...
Den var SKITSORGLIG!!!! Satt och försökte tänka på annat under långa stunder av filmen, men ändå var det svårt att inte bryta ihop i biosalongen. Man hörde snörvlande människor överallt.
Jag fattar inte hur vissa saker kan beröra en person så mycket....

Ska nog göra en kvällsmacka och ta igen lite sömn nu. Godnatt!!
/Mr.Näsa

Efter mardrömmsincidenten så har jag städat mitt rum för att ta död på dammråttorna som knaprar på allt organiskt material i lägenheten. Det har tidigare varit omöjligt att gå barfota utan att få sår på fötterna.
dessutom har jag slagit ihjäl toamonstret så man slipper slå det medvedslöst varje gång innan man ska sätta sig och "filosofera". Nu genomsyras lägenheten av en behaglig doft jämfört med tidigare då den luktade svett och gammalt kött.
Det är helt enkelt rätt så rent här nu. skööönt, så nu kan man äntligen ta emot besök utan att skämmas ;)

Sitter med en öl i handen och njuter av kvällen. Ska åka iväg på en fest senare, men nu har det ju fan blivit snöoväder ute så det kommer nog sluta med att man ligger död i en snödriva i morgon. Skjutsade nyss iväg yngsta lillasyrran på en fest, det är galet, man ser ju sina systrar som barn fortfarande men det börjar nog vara dags att tänka om. De kan ju vara rätt mogna ibland också.

Glad påsk kära vänner. Ni är underbara!!!

Mr.Näsa

Vaknade vid halv fyra inatt, kallsvettig och skiträdd. Vågade inte somna om direkt så jag satte mig framför datorn ett tag för att glömma.

I vanliga fall när jag drömmer så brukar jag inte komma ihåg vad jag drömt, men den här sitter fastetsad i minnet.
Jag var i någon skum lokal jag aldrig sett förut, den bestod av två lika stora rum. Det låg en bred sovmadrass i mitten av vardera rum. På väggarna var det en massa fack som alla innehöll kretskort. I drömmen fanns det bara två personer, jag och en annan brandman som jag jobbar med. Det var tydligen meningen att vi skulle sova i varsitt rum, men vi upptäckte att dörren var låst till det andra rummet. Min brandmanskollega insisterade på att vi skulle sova båda två på madrassen i rummet vi befann oss i. Med kläder på förstås!

När jag låg ner och skulle somna, så började lådorna på väggarna öppna sig på måfå och kasta ut kretskort som regnade ner över oss. Dessa kretskort var skitvassa så vi var tvugna att rulla åt sidorna för att inte bli skadade. På något sätt så visste vi att det måste vara en spöke som gör detta så vi blev skiträdda. Vi börjar skrika på hjälp, och efter ett tag så kommer det in tre personer i rummet, hur de tog sig in vet jag inte för det fanns ingen dörr förutom den som var låst och ledde till andra rummet. Jag slappnar av och tänker att vi är räddade.  Ju närmare personerna kommer så ser jag att de håller saxar i händerna, så jag frågar vad de håller på med. Men de svarar inte och fortsätter mot mig, och börjar hugga med saxarna. jag ser att de verkar gå i sömnen så jag skriker och försöker ruska i dem för att vakna, men de bara hugger och hugger. När jag tror att det är kört så vaknar de plötsligt till och ber om ursäkt, sedan går de där ifrån.
 
Efter ett tag kommer en av sömngångarna tillbaka och har med sig en skitstor hund som ska vakta oss. det ser ut som en grotesk labrador, med ett huvud långt som hela min arm. Sömngångaren förklarar att hunden är halvdöd, därför så ska den kunna se och skydda oss från spöket. Jag tyckte det lät rimligt och accepterade.
Sömngångaren lämnar rummet och där står jag, plötsligt helt själv, min brandmanskolega är borta, med en gigantiskt hund som blir läskigare ju längre jag kollar på den. Jag tycker att hunden blir äldre och äldre för varje sekund, snart ser det ut som huden ska rinna av den. skitvidrigt.

sedan vaknar jag, med en melodi i huvudet.
Har ni sett "terror på elm street" eller vad de nu heter så vet ni vad jag menar. one two freddy comes for you, three four you better lock the door, five six get a crusifix.....mm
Satte mig upp i sängen och såg mig omkring efter den ohyggliga hunden, men den var borta....
 
Hahaha, måste sluta se film och läsa böcker, sånt här kan göra vem som helst vansinnig.....

/ en skakad Mr.Näsa

Det är fredagkväll klockan är en bit efter 22 och här sitter jag alldeles ensam. Vet att det låter lite tragiskt, men det är det absolut inte. Fredagkvällarna har blivit lite av min återhämtningsdag. Sitter hela kvällen och blippar mellan kanalerna på tv utan något egetligt mål.
Ikväll har jag pendlat mellan slutspelshockey, Så ska det låta och slutspelsinnebandy.
Har lite ångest också, köpte ett superskrov till middag, ångrade mig redan i kassa, varför ett superskrov för det första och inte ett vanligt hederligt, för det andra så kändes det ovärt, ångrade mig också och ville hellre ha en sallad på ica...=/
Det är sjukt hur mycket lättja och en LÅNG skoldag kan göra med ens psyke. Till mitt försvar så har jag mått jävel iveckan. Har knappt kunnat äta nåt alls denna vecka för att jag haft så jävulst ont i halsen.. Men men.
Men, jag lovar kommer inte hända igen. Känner mig äcklad av skräp just nu! Det kommer att dröja till nästa gång, det är ett som är säkert.
LOVAR att skriva nästa gång jag stoppar i mig skit. Så att ni kan hålla koll på mig och jag på mig själv. ( Kanske främst det senare)

Gick lite tankar i mitt huvud i kväll om att jag utvecklas till en enstöring. Petter ringde och erbjöd öl med Tuss mfl men jag tackade vänligt men bestämt nej med motiveringen att jag måste kurera mig från förkylningen och att min lever behövde ett break från förra helgens Kiruna bravader. Detta är iofs sant men ändå..Jag är social, men ikväll blev jag själv min enda vän..SKÖNT!

Funderar på en promenad. Skulle sitta fint, men blir nog imorrn istället. Lördagskvällen betyder "klassfest" hos Henning och det har jag fan sett framemot så det blir nog lite festligheter imorrn ändå.

Undrar vad resterande delar av gänget gör ikväll.
Ante jobbar.
Johan chillar.
Viktor vet jag inte
Fredde vågar jag inte ringa, är rädd att inkräkta på han och Gabriellas tid tillsammans. De träffas så sällan. Ska faktiskt bli riktigt roligt att träffa henne och vi får det nångång. Förstår iofs Fredde om han väntar. Vågar knappt presentera mina vänner för mamma. Sjuka människor!! =)
Vi får se när resterande delar av de oattraktiva får träffa denna mystiska kvinna och då menar jag Gabriella och inte min mamma..
Mamma har redan träffat tidigare nämnda vänner och förbjudit mig att umgås med dem..

Nä. Kanske ska göra nåt värt ikväll eller kanske inte.. vi får se..



OVER AND OUT!

/ Enstöringen

Precis som Herr Apmamma - Fredrik Ågren skrev tidigare så var helgen i Kiruna sjukt rolig. Goda vänners sällskap, skriller och några öl var precis vad jag behövde. Ny kurs med nya krafter nu. Kan faktikst vara den sista tentan jag gör under hela studie tiden. Helt sjukt!

Över till helgen igen..
När vi träffats på ett tag händer det alltid något sjukt och efteråt brukar allafall jag fundera vad fan vi egetligen håller på med.
Om man då lägger in öl i denna ekvation så... ja, då blir det som det blir..

Jag har lirat hockey och där tenderar det att vara en rätt hård chargong, där snopptrick och spridande av mänsklig odör inte är ovanligt..
Men, den här helgen tar fan priset..
Där av Snoppöverdos.

För att slutligen återkoppla till rubriken och avsluta detta inlägg så är Fisherman´s Friend som de flesta vet, en halstablett som man tar när man har ont i halsen och det har jag verkligen nu..
Skulle behöva nån som gav mig tea och kärlek.
Var är du mamma!? =)

Konsten att vara snäll är en bok som jag läser genom skolan nu.. Faktikst riktigt bra.
Läs den!

/ T