.

Vaknade i morse typ vid halv åtta (börjar bli gammal) såg att det var skitfint väder ute. Så jag satt å pluggade ett litet tag sedan bestämde jag mig för att fara ut å jogga en sväng, tänkte dessutom stanna till i gymmet på brandstationen en sväng. Så jag for ut, började att springa mot Moröbacke, tänkte att det blir ju en lämplig sväng för att komma till brandstationen.
Först var det fin, torr asfaltsväg men det ändrades fort. Snart sprang jag på blank is som solen hade värmt ett litet vattenskikt på. Folk började nog undra om jag var frisk i huvet när jag sprattlande försökte röra mig framåt längs cykelvägen.
Hursomhelst så klarade jag mig utan att falla och spräcka skallen, men när jag kom upp till brandstationen så insåg jag att jag glömt mitt kort hemma. Jag smög som en ninja runt stationen å knackade på varje dörr för att se om någon var där, men ingen öppnade. Till slut ringde jag på en sån där porttelefon å väntade mig att en brandman skulle svara.

- SOS alarm! sa en röst
- EH, OJ. Sa jag och stammade.
- Kan jag hjälpa till med något? Frågade rösten.
- Nä, jag tänkte bara om någon kunde öppna dörren till brandstationen åt mig. Sa jag förskräckt och rodnade. tur att ingen såg mig!
- Jag kan skicka någon som gör det? forstatte rösten.
- Nämen det är lungt, jag kan hämta mitt kort i bilen. Svarade jag utan att tänka. Fan jag har ingen bil och kortet låg hemma i lägenheten.

Jag letade mig vidare och tillslut var det någon snäll brandman som såg den underliga varelsen som strök omkring utanför och släppte in mig.

Men efter dessa incidenter så har dagen tagit sig, satt och läste i solskenet uppe på vitberget i flera timmar. Bra väder kan få mitt hjärta att lugna ner sig lite. Riktigt skööönt.

Kiruna, snart kommer vi!.......... Överallt