.

Fyll dagarna med liv!!!
Jag gillar det....

Har insett att jag ställer för höga krav på mig själv, man behöver inte vara bäst jämt. Om man försöker det hela tiden glömmer man lätt att njuta av livet, att hinna med en stund för sig själv och bara göra något man gillar.

Varför är det så att man känner att man måste vara bra på något för att våga utföra det? Så är jag i vanliga fall, jag vill vara bland de bättre på det jag gör, annars skäms jag.
Men det leder i slutändan till att man blir en ganska enformig människa, man blir jättebra på vissa saker men dålig på mycket annat. Det kanske i slutändan blir så att man inte vågar bjuda på sig själv och vägrar ställa upp på sådant man inte är bäst på.

Måste man verkligen vara bra på att sjunga för få göra det?? Måste man vara duktig på att teckna för att våga sitta och rita där någon faktiskt kan se vad man har skapat?? Kan man utan att skämmas ställa upp i en idrott och vara bland de "sämsta" spelarna??

Jag har på senaste tiden försökt ta livet med en nypa salt och testat saker jag är dålig på... Det har verkligen varit utvecklande, kanske inte direkt i de saker jag testat, utan för mig som person.
Men nog har jag hamnat i pinsamma situationer alltid.
En dag för någon vecka sedan stod jag och diskade i min lägenhet och sjöng för fulla muggar, Efter att tag så plingade det på dörren och in kommer Ante och ler. Han berättade att det hördes i hela trapphuset...Och det var inte första gången jag sjungit för mig sjäv så jag sänder några tankar till mina stackars grannar. De har nog ett flertal gånger övervägt att ringa Polisen och berätta om den olagligt brutala grisslakten som pågår härinne.. Musik har aldrig varit min starka sida, men jag tycker om det.

Har dessutom börjat spela fotboll igen.... Efter sex års uppehåll. Det värsta är att jag inte ens var bra då jag slutade, så ni kan ju tänka vad sex år har gjort med min form... Men kul är det, jag springer omkring som en förvirrad ren och sabbar fina lägen.

Jag gillar mitt nya tänk, det ställer mig i nya situationer och gör mitt liv intressant.
Det var länge sedan jag mådde så här bra och det känns som att allt kommer att lösa sig i slutändan.

Jag tror att sommaren som kommer kan bjuda på riktigt härliga öl och grillkvällar med mina kära vänner. Det ser jag verkligen fram emot!!

Idag har jag nästan ont i kinderna för att jag har varit så glad hela dagen, kom på mig själv med ett  gigantiskt leende på läpparna när jag gick till jobbet. Jag började undra varför folk jag mötte på vägen stirrade på mig..
Leendet beror till stor del på en litet kirunatroll som brutit sig in i mitt liv och lyser upp min vardag. Jag fattar inte det här, jag beter mig som en fjortonårig flicka som blivit nykär, jag skrattar hela tiden och det pirrar i hela kroppen.
Hon har förmågan att på något sätt göra allting rätt, folk säger att ingenting är perfekt, men det stämmer fan inte. Hon är det, i alla fall för mig.
Herregud, finns du på riktigt eller spelar min sjuka hjärna mig ett grymt spratt!?
Bara sex dagar kvar nu Frida!!

/ Mr. Näsa på ordbajsarhumör!!!