Min vana trogen...
Klockan börjar springa upp mot halv 3 och här sitter jag och ugglar. Idag har varit en riktigt bra dag!
Min grupp är äntligen klar med vår barnavårdsutredning och idag skulle vi upp med vårt ärende i låtsas socialnämnden. Det gick faktiskt hur bra som helst! Var bara jag och Henning som skulle företräda vårt ärende inför ca 15 stycken personer i nämnden och kanske yttterligare 20 som bara ska sitta och observera.
Det gick faktikst så bra att läraren sa att vi skulle vara exemplet på hur man som socialsekreterare skall bete sig inför nämnden om man nu skulle hamna i det iframtiden.
Kul att vi fick beröm. Kändes som att jag behövde det! Har varit lite ur gängorna på skolan på sista tiden. Inte riktigt i fokus eller på den nivå jag vill ligga på, har helt enkelt inte orkat. Skönt att sommarlovet närmar sig med stormsteg. Jag har i princip bara tentan och ett mindre seminarie kvar.
Känns som ett bra kvitto på att man valt rätt utbildning också, när det gick så bra och att det ändå var rätt skoj.
Min vana trogen har jag suttit och kikat runt på bloggvärlden och återigen hamnat på bloggar som handlar om sorg. Det är främst föräldrar som förlorat ett barn som skriver, men det finns själv klart allt möjligt.
Jag vet inte vad det är med mig, men jag kan ju inte påstå att det är speciellt munter läsning. Att läsa om saknad, tårar och tragiska livsöden, men jag tycker att det är sjukt intressant!
Förstår att många människor kanske inte vill arbeta med att möta människor som just upplevt deras kanske sämsta dag i livet, då någon närstående rykts ifrån dem, oftast utan förvarning, men jag vill det.
Och ja, varför vill jag det?
Har tänkt på den frågan själv. Mycket. Varför utsätta sig själv för sånna psyksiska påfrestningar? Kanske till och med varje dag!
Folk reagerar på olika sätt, men ingen går oberörd förbi. Inte ens om det är ens arbete och man gör det varje dag.
Vet inte riktigt varför jag skrev att detta just nu. Kanske borde skriva en bok istället.
Men, jag antar att det jag försöker säga är att jag är otroligt glad för att det verkligen verkar som att jag valt rätt utbildning. För vissa så är dessa typer av arbeten helt otänkbara, men för mig är det snudd på mitt drömjobb.
Hoppas inte det blev för dystert nu. Det var inte alls meningen.
Idag har det ju som sagt varit en riktigt rolig dag!
/Torki Tobbson
Min grupp är äntligen klar med vår barnavårdsutredning och idag skulle vi upp med vårt ärende i låtsas socialnämnden. Det gick faktiskt hur bra som helst! Var bara jag och Henning som skulle företräda vårt ärende inför ca 15 stycken personer i nämnden och kanske yttterligare 20 som bara ska sitta och observera.
Det gick faktikst så bra att läraren sa att vi skulle vara exemplet på hur man som socialsekreterare skall bete sig inför nämnden om man nu skulle hamna i det iframtiden.
Kul att vi fick beröm. Kändes som att jag behövde det! Har varit lite ur gängorna på skolan på sista tiden. Inte riktigt i fokus eller på den nivå jag vill ligga på, har helt enkelt inte orkat. Skönt att sommarlovet närmar sig med stormsteg. Jag har i princip bara tentan och ett mindre seminarie kvar.
Känns som ett bra kvitto på att man valt rätt utbildning också, när det gick så bra och att det ändå var rätt skoj.
Min vana trogen har jag suttit och kikat runt på bloggvärlden och återigen hamnat på bloggar som handlar om sorg. Det är främst föräldrar som förlorat ett barn som skriver, men det finns själv klart allt möjligt.
Jag vet inte vad det är med mig, men jag kan ju inte påstå att det är speciellt munter läsning. Att läsa om saknad, tårar och tragiska livsöden, men jag tycker att det är sjukt intressant!
Förstår att många människor kanske inte vill arbeta med att möta människor som just upplevt deras kanske sämsta dag i livet, då någon närstående rykts ifrån dem, oftast utan förvarning, men jag vill det.
Och ja, varför vill jag det?
Har tänkt på den frågan själv. Mycket. Varför utsätta sig själv för sånna psyksiska påfrestningar? Kanske till och med varje dag!
Folk reagerar på olika sätt, men ingen går oberörd förbi. Inte ens om det är ens arbete och man gör det varje dag.
Vet inte riktigt varför jag skrev att detta just nu. Kanske borde skriva en bok istället.
Men, jag antar att det jag försöker säga är att jag är otroligt glad för att det verkligen verkar som att jag valt rätt utbildning. För vissa så är dessa typer av arbeten helt otänkbara, men för mig är det snudd på mitt drömjobb.
Hoppas inte det blev för dystert nu. Det var inte alls meningen.
Idag har det ju som sagt varit en riktigt rolig dag!
/Torki Tobbson
Kommentarer
Trackback
