.

Idag har jag breddat min bekantskapskrets med en kufisk vit typ som heter Claus. I början såg skeptiskt på mig när jag närmade mig honom bakifrån, men jag klappade honom försiktigt på baken och lade sedan handen på hans hals.
Jag hade fått höra att Claus lugnas av lägre tonfall så jag lekte tjockbröstad tomte och mumlade lite när vi gjorde oss bekanta med varanda.

Claus är alltså en häst!

Bilden är inte på Claus!

Jag har alltid haft uppfattningen att hästar är stora farliga djur som gillar att skada människor genom att bitas, sparkas och knuffas. Det värsta är att hästar inte har någon snäll sida. De bits med huvudet, sparkas med benen och väger upp till 1000kg, de kan lätt jämna 83 kg näsman till marken. URSCH!

Lektionen vi hade idag var i ämnet djurlivräddning, tyvärr så har min rädsla för hästar inte minskat efter dagens lektion.
Förutom för Claus då, underbara Claus!!
Om det skulle brinna i stallet där Claus står så skulle jag bara rädda honom! Jag kan nästan se mig själv stå där i röken, med sotigt ansikte och tårar i ögonen och leta efter den vita hästen. Men mellan hulkandet så skulle jag hånskratta åt alla de andra elaka hästarna som stirrar på mig med sina kolsvarta helvetesögon!

Claus och jag är nu bästa vänner, även fast jag bara har sprungit omkring med honom i kanske 20 minuter.

Claus, jag ska samla pengar så att du aldrig behöver hamna på någons hamburgare. Hade jag varit av det andra könet så skulle jag vilja föda ditt fölbarn och döpa det till Lillclaus!

 / En gnäggande Mr. Näsa.