.

Hej vänner.

Det var länge sedan jag skrev något här, som vanligt.
Har haft fullt upp på den mansdominerade lilla ö där jag pluggar. Eller pluggar och pluggar, dagarna består mest av att äta, träna och sova, samt en överdriven mängd kiss och bajshumor. Av någon anledning blir det alltid så när man stänger in för många killar på en för liten yta. Det kanske låter trist att vara på ön, men det är fel. Livet är så enkelt där, det är som att världen förminskas till den lilla platsen. De enda problem som finns där är träningsvärk och taskig kista på grund av överdrivet proteinintag.

Tyvärr så stämmer nog Tobies fotografi på inlägget nedan. Först tänkte jag skriva något fyndigt tillbaka, men när jag körde bil idag och insåg att näsan täckte ca 70procent av mitt synfält så jag viftade bort den tanken och insåg den bistra sanningen.

Jag vet inte varför, men jag tror att jag håller på att bli galen. Har drömt jättekonstiga drömmar den senaste tiden. Igår drömde jag att jag var med i ett krig, jag vet inte vilka varken min sida eller fiendesidan var men det kvittade. I början var det kul, för jag upptäckte att jag var ganska grym på att ha ihjäl fienden och snart var jag någon sorts krigshjälte som alla på min sida såg upp till. Men det visade sig vara jobbigt för fienderna började samla sina krafter och skickade lönnmördare som skulle ha ihjäl mig, då för att knäcka psyket på mina mannar.

Det var här som drömmen spårade… Av någon anledning så var de flesta av deras lönnmördare dvärgar, som hoppade fram från minsta lilla buske. Jag tvingades att fly i en bil från platsen och höll precis på att komma undan när en liten ful en hoppade in genom rutan. Dvärgen höll i en kniv som han av någon anledning inte försökte sticka i mitt bröst eller skära sönder min hals med, utan han tänkte skära pitten av mig! Jag blev livrädd, tog tag i dvärgens arm, vred till den och tryckte in kniven i dvärgens bröst.

Från att ha varit en sjuk dröm så blev den hemsk, för ljudet som kom från dvärgen var hur äckligt som helst. Det knastrade i den lilla kroppen och dvärgen ryckte spasmiskt samtidigt som han spydde upp mörka klumpar av blod. När han äntligen var död kastade jag ut honom från fönstret och körde vidare.

Av någon anledning så stannade jag på en stor gräsplätt där jag försiktigt klev ur bilen och spanade efter mer dvärgar. Innan jag han upptäcka någon så ramlade två knytnävar gjorda av järn ner från himmelen. Efter dem kom en gigantisk man ner, han hade inga armar utan det satt kedjor från hans axlar som satt fast i knytnävarna. Mannen började svänga på kroppen så att nävarna flög omkring i luften och förstörde allt de kom i kontakt med. Jag insåg att jag hade mött min överman så jag flydde som en rädd hare bort från fältet.

När jag kommit på betryggande avstånd från den konstige mannen så vänder jag mig om, jag ser en massa prickar i luften, när jag inser att det är pilar är det försent att fly så jag kurar ihop mig till en boll och hoppas på det bästa. Pilarna slår ner överallt på marken, utan att träffa mig, men när de landat så ser jag att det är leksakspilar med gummispets. Sedan vaknar jag………

Jaja, god natt!